Överlevare

Överlevare berättar

Här hittar du några berättelser om kvinnor och barn som fått stöd av en kvinnojour i Senegal.

  • En ung flicka blev utsatt för våld från sin pojkvän. Pojkvännen försvann efter att han skjutit flickan och vi tog henne till sjukhuset.

 

  • En kvinna blev våldtagen av tre beväpnade män som rånade familjens butik. Mannen vågade inte agera eftersom han var rädd att förövarna skulle döda dem. Imamen reagerade och kom till deras undsättning tillsammans med polisen och förövarna kunde gripas. Vi tog kvinnan till sjukhus för HIV och graviditetstest som båda var negativa. Vi fortsätter att ha kontakt med henne.

 

  • En 6-årig flicka blev utsatt för våldtäkt av en okänd gärningsman på väg till skolan. Flickan och hennes mamma blev hänvisade till en specialist som begärde en stor summa pengar. Mamman hade inte pengar och då startade vi en insamling. Men vi fick inte in tillräckligt och slutligen pratade vi med specialisten och förklarade situationen och han tog sig an flickan “pro bono”. Nu mår flickan efter omständigheterna väl.

 

  • Vi tog emot en flicka som blivit utsatt för våldtäkt av en man på motorcykel. Flickan hade blivit torterad före våldtäkten.

 

  • En änka letade efter ved till matlagningen när hon blev utsatt för en våldtäkt. Kvinnan blev gravid med förövaren och ville inte berätta för någon om sin situation. När hon skulle föda barnet hade hon inga pengar att betala för vården och kvinnojouren betalade för hennes förlossning och eftervård.

 

  • En kvinna som födde barn hade inga pengar att betala för vården och medicinerna. Hennes man hade lämnat henne trots att hon var gravid. Efter förlossningen stannade hon på sjukhuset i sex dagar för hon kunde inte betala sjukhuskostnaderna. Till sist betalade kvinnojouren så att hon kunde återvända hem.

 

  • En natt blev en kvinna utsatt för våld från sin man. Mannen jagade ut henne från hemmet och hällde syra på hennes kläder. Hon sökte upp oss och vi stöttar henne i att mannen ska kompensera henne för det han har förstört.

 

  • En mamma med sina tre minderåriga barn sov på stranden. Människorna runt omkring trodde att hon var tokig. Kvinnojouren hjälpte henne att få ett rum i byn som vi betalade under den första månaden. Nu säger kvinnan att hon kan klara av att betala själv.

 

  • En gravid kvinna blev utsatt för våld från sin man. Under natten fick kvinnan smärtor och började att förlora blod. Hon kom till sjukhuset och förlorade barnet och mannen vägrade att betala för kvinnans sjukhustid. Kvinnojouren tog kontakt med mannen dagen efter och krävde att han skulle betala sjukhusräkningen.

 

  • En annan kvinna berättade att det var tredje gången hennes man misshandlade henne under den senaste månaden. Kvinnojouren tog kontakt med mannen och pratade med honom. Han erkände. Vi varnade honom om att om det händer igen så kommer vi att polisanmäla honom.

 

  • Vi fick veta att en flicka hade fastnat i ett alkoholberoende och när hon blev berusad så förgrep pojkarna sig på henne. Först blev hon gravid med sin kusin som ville gifta sig med henne. På grund av ett missförstånd mellan familjerna gifte sig kusinen med en annan. Sedan var det en europeisk man som lovade att han skulle gifta sig med henne men äktenskapskontraktet fullföljdes aldrig. Efter dessa händelser började flickan att missbruka alkohol. Vi hjälpte henne och nu går hon i skolan.

 

En längre berättelse om en av kvinnorna på Kullimaaroo Center

Jag är gift med en man och jag är hans första fru. Sedan har han två fruar till. Efter att han fått sin tredje fru slutade han att prata med mig. Även om jag frågade efter pengar så sade han att han inte hade några. Han manipulerade de andra i familjen så att ingen lyssnade på mig.

 

Jag upplevde en stor brist på respekt och till slut kände jag inte ens igen mina egna barn. Barnen vägrade att prata med mig.

 

När vi gjorde upp om rollfördelningen i hushållet mellan fruarna fick jag ansvaret för frukosten och vid ett tillfälle saknade jag socker. Min man sade till mig att jag skulle gå till tredje frun och be om socker. När jag gick till tredje frun och ville ha socker sade hon att jag fick köpa sockret och att jag skulle fråga sin man om pengar.

 

Jag kände sig diskriminerad i mitt eget hem och sade till min man att han skulle ge mig pengar till sockret. Då slängde han sig över mig. Han bet av mig min underläpp och mina kläder gick sönder.

 

Jag blödde illa men tredje frun hjälpte mig inte. Pojkarna sade att jag skulle gå till mitt rum för att inte visa hur jag såg ut. Men jag sprang till militären och bad om hjälp. Chefen för militären ville ta mig till sjukhus direkt för jag var illa skadad men jag ville först gå till byhövdingen. Alla var rädda att jag skulle göra en polisanmälan.

 

Jag berättade hela historien för byhövdingen och sedan följde jag med soldaterna. De ringde till läkaren som ringde en ambulans som tog mig till sjukhuset där de ringde efter kvinnojouren.

 

De sydde fast läppen men det saknades en bit. Jag blev placerad på Kullimaaroo Centret. Det är tack vare kvinnojouren som jag är på centret idag.

 

Familjen ville att jag skulle gå tillbaka till mannen men kvinnojouren stöttade mig och sade att jag inte skulle gå tillbaka.

Idag känner jag mig som hemma på centret. Jag får mat och får duscha och komma och gå som jag vill. Min man har hotat mig många gånger. Han ville att jag skulle ge mig iväg så att han fick vara med sin andra fru.

 

Om någon frågar om jag vill gå tillbaka till honom svarar jag nej. Det finns medicinsk dokumentation som visar mina skador.

 

Min familj säger att om jag verkligen vill frigöra sitt hjärta måste jag göra en polisanmälan. Samtidigt har jag svårt att anmäla min egen man för han är pappa till mina barn.

 

Nu har jag beslutat mig för att göra en polisanmälan och Organisationen av kvinnliga jurister ska hjälpa mig.

 

Det är mitt eget beslut.

 

Sedan ska jag åka tillbaka till min egen familj.

 

Copyright @ Acting4Change